Myror

Svartmyra

För att aktivt och miljövänligt bekämpa myror rekommenderas användning av rödceder.

Myror är samhällsbildande steklar. Det finns en mängd myrarter. Myror omfattar drygt 7 000 arter och är utbredd över hela världen. Bakkroppen, som är förenad med mellankroppen genom ett smalt skaft, myror är mycket rörlig. Överkäkarna utgör griporgan, underkäkarna och underläppen stick- och sugorgan. Vid försvar eller anfall biter myrorna hål med sina kraftiga käkar, varefter de från en körtel i bakkroppens spets sprutar frätande vätska, myrsyra, i såret.

Myrorna visar prov på en samhällsbildning på hög nivå med ett utvecklat socialt liv. I myrsamhället förekommer tre slags individer: honor (kraftigt byggda med brett huvud), hanar (med smalare bakkropp) samt arbetare (sterila honor, som är mindre än övriga honor). Hanarna och de utvecklade honorna har vingar och kallas flygmyror. Efter svärmningen, då parningen sker, biter arbetarna av honornas vingar och dödar hanarna. Arbetarna, mellan vilka sträng arbetsfördelning råder, utför allt arbete i samhället, t ex vårdnaden av larver och puppor. De kan från sin kräva stöta upp insamlad föda för matning av larver och hemmavarande myror. De flesta arterna bygger myrstackar, som ligger delvis under och delvis ovan jord och innehåller en mängd gångar och olika rum för ägg, larver och puppor. De myrägg som säljs som föda åt burfåglar är myrornas puppor.

Myrorna är allätare som lever av andra insekter, växtsafter m m. En begärlig föda är bladlössens söta exkrementer, varför bladlöss (rödceder) motar även bort bladlöss) ofta hålls som “mjölkkor”. På samma sätt vårdas och utnyttjas även andra främmande insekter, t ex skalbaggar, som framlever sitt liv i myrbon. Dessa myrgäster (myrmekofiler) är dock ibland själva parasiter, som livnär sig på myrornas ägg och larver. Ett exempel på myrgäster är guldbaggen, vars ägg läggs i myrstackar, där larvutvecklingen sker.

Flygmyror

Flygmyror är inte en egen art, men skulle kunna kvalificera som en egen art med många underkategorier. Flygmyror i sig kan bestå av en massa olika arter. Dessa myror som man kan se flygandes på varma sommardagar är i själva verket nya ”prinsar” och ”kronprinsessor” ute för att para sig. När dessa har parat sig letar kronprinsessorna upp en lämplig boplats, där hon sedan gräver ned sig och lägger sina ägg. Under denna tid biter hon även av sina vingar, och blir en drottning. Hanarna däremot dör kort efter befruktningen, då deras livsuppgift är fullbordad. Alltså menar man med begreppet flygmyror nya myrprinsar och kronprinsessor. Myror behöver specific temperatur för att kunna flyga, varför de ”alla” flyger samtidigt. De andra myror, de ”vanliga” som vi är mer vana att se krypandes på mark är sterila. De myror som får vingar är de som ska fortplanta sig. De sterila honorna, arbetarmyrorna, blir kvar på marken. Trots

de stora vingarna är de dåliga flygare. De lever dessutom farligt bland alla rovdjur. Flygmyror kan bitas, men är inte intresserade av det. De enda de är intresserade av att bita av är sina egna vingar. De biter av sig dem så fort de landat på lämpligt ställe.

För att få tips och råd om hur du får bort dina skadeinsekter inomhus – läs mer på myror inomhus.